Bilen vägrar att ”peaka”

Uttrycket ”Peak Car” står för antagandet att bilanvändandet har toppat i västvärlden. Det används ibland i samhällsdebatten med en uppmaning att ”följa med trenden” och minska bilresandet, framför allt i städerna.


Problemet är bara att svenskarnas behov av bil inte alls är övergående. Försäljningen av nya bilar minskar inte över tid, även om vi ibland talar om mättnad jämfört med tillväxtmarknader. Sveriges totala bilinnehav ökar med ungefär 40 000 bilar per år. Vad som däremot minskar är nya bilars utsläpp och bränsleförbrukning. Effektivare motorer gör att behovet att tanka uppkommer mer sällan.

Vi kör ungefär lika långt varje år, vilket får betecknas som ”plain”, snarare än ”peak”. Total körsträcka uppskattas årligen av Transportstyrelsen med hjälp av besiktningsuppgifter. Siffran minskade något år 2012, men ökade desto mer året dessförinnan, efter att ha legat oförändrad i två år. Körsträckor påverkas från år till år framför allt av konjunktur och ekonomisk aktivitet. Det blir förstås extra tydligt med godstransporter, men gäller även bilresor.

Troligen spenderar vi mer tid bakom ratten än för ett par decennier sedan, eftersom man i storstadsregionerna inte kommer lika långt på en timme som man brukade göra på grund av trängsel och eftersläpning av infrastrukturen.

Bilens betydelse understryks i en färsk SKOP-undersökning (Familjers behov av bil), där andelen som svarar ”kör aldrig” respektive ”mindre än 500 mil” har minskat mellan 2011 och 2013. Andelen som svarar ”mellan 1000 och 2000 mil” har ökat. Övriga kategorier ligger still. Kanske körs våra bilar något mer i år än förra året. Att döma av dessa siffror har det i alla fall blivit färre som inte alls kör bil och istället troligen fler som kör något mindre än genomsnittet.