”En mindre miljözon kan lösa lokala problem”
27 november 2017
Vi menar vi att en mindre miljözon som tillåter elbilar, laddhybrider och vätgasbilar kan lösa lokala problem med kväveoxider. Däremot överskrider kostnaderna för att införa den större miljözonen vinsterna. Det är helt enkelt inte samhällsekonomiskt försvarbart. Det skriver BIL Swedens Vice VD, Jessica Alenius, i en replik till Motormännen på SvD-debatt.
Motormännen skriver i SvD (21/11) att regeringen daltar med biltillverkarna. Motormännen pekar på ett problem som tillverkarna, regeringen och myndigheterna är mycket medvetna om. Biltillverkarna följer ett föråldrat regelverk med en testprocedur som leder till att bränsleförbrukningen och utsläppen är högre i verklig körning än vad testproceduren visar. Testproceduren som fordonstillverkarna i dag ska leva upp till härstammar från 80-talet. Det har visat sig att denna testprocedur är alltför snäv och inte speglar den verkliga körningen på ett aptitligt sätt samtidigt som den tekniska utvecklingen av fordonen har sprungit ifrån testet. Det leder till ökade skillnader mellan test och verklighet.
Att följa ett regelverk som grundar sig på ett laboratorietest och som leder till avvikelser vid verklig körning är inte ett lagbrott även om utsläppen är högre än bilens certifierade värde. För att komma till rätta med problemet så ersätts dagens testprocedur nu stegvis med ett tuffare regelverk. Dessutom tillkommer ett nytt typgodkännandetest där bilarna provas i verklig körning med mobil avgasmätningsutrustning. Detta kommer att leda till ett mer robust och transparent regelverk och syftar till att spegla bränsleförbrukning och utsläpp på ett mer verkligt sätt.
Vidare påstår skribenterna att biltillverkarna tycker att miljözoner är en utmärkt idé. Vi har sedan ett antal år tillbaka föreslagit att kommuner, som har problem med kväveoxider, skulle få möjlighet att införa en mindre miljözon i det område i staden där det finns problem. Det innebär att kommunerna kan införa en mindre zon (zon 3) om det är fastställt att:
1. Kväveoxiderna överskrider luftkvalitetsnormen.
2. Det är bilarna som är orsaken till utsläppen.
Vi menar att en mindre zon som tillåter elbilar, laddhybrider och vätgasbilar då kan lösa det lokala problemet och samtidigt ge spridningseffekter. Vi är inte för införandet av den större zonen (zon 2) som innebär att dieselbilar som inte uppfyller utsläppsklass Euro 6 och bensin-, biogas- och etanolbilar som inte uppfyller Euro 5 förbjuds. Trafikanalys har beräknat att kostnaderna för införandet av zon 2 överskrider vinsterna. Det är helt enkelt inte samhällsekonomiskt försvarbart. Här är vi och Motormännen helt överens.
I dag slipper Motormännens medlemmar att betala fordonsskatten under fem år om de köper en bränslesnål diesel som klassas som miljöbil. Efter den 1 juli nästa år när Bonus-malussystemet sjösätts så upphör den femåriga skattebefrielsen samtidigt som samma bil kan få en malus på cirka 4000 kronor per år under de tre första åren. Samma dag som Bonus-malus träder i kraft så inför regeringen en reduktionsplikt som bland annat syftar till att öka biodrivmedelsandelen i dieseln. Vi får därmed ett styrmedel som straffar dieselbilen, trots att den bidrar till att minska koldioxidutsläppen och ett annat styrmedel som premierar dieselbränslet. Detta hänger inte ihop.
Motormännen hävdar att tillverkarna har satt fordon på marknaden som har skapat utsläppen som regeringen försöker komma till bukt med. Att tillverkarna följer lagkraven är inte ett brott. Motormännen borde i stället kämpa för att få långsiktighet och en helhetssyn i de styrmedel som sätts på plats i syfte att minska utsläppen. Etanolsatsningen var kostsam både för fordonstillverkarna, drivmedelsbolagen och inte minst för konsumenterna. Nu ser vi samma resa när det gäller energieffektiva dieselbilar. Detta om något borde bekymra Motormännen.